.

vet inte vad de är med mig längre, känns som jag aldrig är glad längre,- inte på riktigt.
kan ju få ut mig ett skratt för att nån är roligt just för stunden, men jag mår ju inte bättre inombords för de.
kan gråta så fort mamma frågar hur de är, och hon tar förgivet att de är för de här med vart jag ska bo..
så har de börjat igen, kan gråta hur länge som helst på kvällarna och vet egentligen inte riktigt varför.
så vare förut också, grät länge, nätterna blev hur långa som helst känns de som. fast då var de väl över christian mest, och mamma.  men nu vet jag inte riktigt varför. de är för många småsaker.
jag vill ha sommar & bara vara glad nu.